Boris och Kryddans bravader

Bilder från helgens skärgårdstur

2011-09-04T21:16:00.000+02:00

Dåligt med uppdateringar, men här kommer några bilder från helgens skärgårdstur. Inte bästa vädret, men då fick vi njuta av att vara ensamma på Vargön.

Bilder från idag

2011-06-06T20:51:00.005+02:00

Barmark!

2011-04-26T07:00:00.025+02:00

Under den gångna påskhelgen har vi fått njuta av både sol och värme. Det bästa är ändå att barmarken har kommit fram rejält den senaste veckan. Äntligen!! Frågan är om det är de 2-benta eller 4-benta som njuter mest av det.Vår lilla Krydda har hunnit bli 4 månader och är fortfarande en cool kille. I skogen vaknar han till liv och röjer, men inne är han som en filbunke. En lillgammal jycke som sköter sig nästan oroväckande bra ;o) Tror aldrig jag har haft en så "snäll" valp. Tänderna har börjat lossna, men han tuggar bara på sina saker och har låtit våra grejer vara (hittills i alla fall).

Kryddan är anmäld till spanielkurs för Roger Marklund med start i maj. Det ser vi fram emot. Annars tar vi det lilla lugna med tränandet. Det är mest kontaktövningar ute som gäller nu. Vi har en del att ta igen där... Eftersom vi bara har kunnat gå i skoterspåren eller på vägar under flera veckor har Kryddan vant sig litet väl mycket vid att han vet exakt vart vi ska gå. Ingen svårighet att hålla koll på matte i skoterspåren. Men han har snabbt insett att i skogen och på barkmarken är det annat som gäller. Det har blivit en stor skillnad på kontaktsökandet bara på de senaste dagarna.

En del lydnadsträning blir det också. Kan förstås inte låta bli... Kryddan är en helt annan personlighet än Scott och jag måste lägga upp träningen på ett annat sätt. Det jag känner att jag måste se upp med är att jag inte betraktar Kryddan som en äldre hund än vad han är. Risken är stor att ställa för höga krav när han är så "förståndig" och lillgammal.

Kors i taket, Boris

2011-04-11T06:40:00.036+02:00

Veckorna bara flyger fram... Vi har bland mycket annat hunnit med några "stadsturer" för socialisering och ett besök på Boris och Scotts gamla hunddagis. Boris kände igen sig direkt när jag körde in på uppfarten till hunddagis och ett röd-vitt huvud stack upp bak i kombin och tittade nyfiket omkring sig. Det var riktigt trevligt att träffa alla igen tyckte både jag och Boris verkade det som. Kryddan hade inga som helst betänkligheter över att vara i en helt ny miljö med nya dofter, nytt folk och nya hundar. Framåt och glad som vanligt. Både Boris och Kryddan blev rejält ompysslade av allihop och njöt av uppmärksamheten. Boris verkar gilla sin nya kompis och t o m busar med honom ibland. Det mest positiva är att Boris nu faktiskt börjat säga ifrån när han vill sluta busa. Kors i taket! Trodde aldrig att det skulle hända. Det är en knapp märkbar tillsägelse, men den fungerar och Kryddan slutar direkt. Däremot säger Boris fortfarande inte ifrån när han har ben eller blir påhoppad av en sprallig valp när han ligger och vilar. Bara när det är bus som han själv är med på som han sedan vill avsluta. Alltid en början...

Kryddan fortsätter att vara en lättsam, supermysig och behaglig liten kille. Han är nästan "lillgammal" och hittar inte på några hyss (än så länge). Samtidigt saknas det inte arbetsvilja och fart när det är något kul på gång. Han håller bra kontakt, är störningstålig och lär sig snabbt. Nu ser jag verkligen fram emot barmarksträningen, men den ser ut att vara en bra bit bort även om snösmältningen brukar gå fortare än vad man tror. Tog en bild från "vårt" skoterspår bakom huset i lördags: Svårt att inte jämföra... Det hade jag nog gjort även om Scott varit i livet. Den stora skillnaden mot Scott är att Kryddan har fler lägen än bara 0 och 100. Scott var väldigt intensiv. "Han är ju som en explosion" var det någon som sa när vi tränade. Det är nog en rätt bra sammanfattning av hur han var. Scott sprang till sin säng på kvällen, kastade sig ner och la sig sedan direkt ner och sov. På morgonen var det direkt hopp ur sängen och full rulle. Han var antingen "på" eller "av". Kanske inte det bästa om man har grav HD att leva livet med ständiga rivstarter utan uppvärmning. Frågan är vad som var orsak och verkan...

Tre veckor i nya flocken

2011-04-03T12:02:00.012+02:00

Kryddan har varit hos oss i drygt tre veckor idag och allt flyter på. Boris accepterar t o m att Kryddan kommer och lägger sig i närheten av honom utan att han känner att han måste "fly fältet".

Kryddan är verkligen en lättsam valp som inte har hittat på speciellt mycket dumheter (än så länge kanske jag ska tillägga). Kontaktsökande, följsam, lugn, men samtidigt med på noterna när det gäller. En framåt och nyfiken liten kille, som jag hoppas och tror att jag kommer att ha mycket roligt med framöver!

Önskar bara att snön kan tina bort snart, så vi kan börja med utomhusträning. Inte bra för träningen att bara ha skoterspår att följa i skogen...

Idag har vi gjort Rosviks centrum osäkert ;o)

2011-03-19T16:05:00.003+01:00

Det har varit en helt underbart solig vårvinterdag idag. Efter en tur med Boris på Rosåns is, gav jag mig ut med Kryddan på en socialiseringspromenad till Rosviks centrum. Han är en framåt och positiv liten parvel, så det gick utan några som helst bekymmer. Vi mötte två mindre hundar som han viftade glatt på svansen åt. När jag lockade litet på honom var de inte intressanta längre, utan han kom direkt och sökte kontakt. Vid Konsum mötte vi ännu en hund, modell stor dobermann den här gången. Samma svansviftande och "lagom" intresse för den andra hunden. Det fanns mycket att titta på i metropolen Rosvik; folk, bilar, skotrar, barnvagnar... Glad och framåt hela tiden, men gissa en som var trött när vi kom hem.

Snart en vecka i nya flocken

2011-03-17T07:27:00.014+01:00

Snart har Kryddan varit här i en hel vecka och det känns som att han redan har acklimatiserat sig i sin nya flock. Han är en väldigt behaglig och gosig liten jycke. Mild och följsam, framåt och positiv, men samtidigt inte "på" på ett framfusigt sätt. Kemin verkar stämma bra mellan Boris och Kryddan så här långt, även om Boris nog hade föredragit att slippa ha en jaktcockervalp hängande i hasorna ibland.

Vi har åkt bil ett par gånger redan och det är inga som helst bekymmer. Inte ett pip eller tendens till åksjuka, utan han somnar snällt. Några koppelturer har det blivit och där tror jag också att Yvonne har övat ;o) Vi har så smått börjat med kontakt-, sitt- och inkallningsövningar, men jag försöker ta det lilla lugna. Svårt när man har en rolig hund att jobba med...

Nu är han här!

2011-03-12T14:43:00.021+01:00

Äntligen har vi lilla Kryddan här! En positiv och väldigt framåt liten kille, som redan har anpassat sig väldigt bra i sin nya flock. Boris har nog inte hämtat sig från chocken att få en liten jaktcockervalp i huset igen, men ser ändå rätt nöjd ut med tillvaron.

Nu ska jag och Kryddan försöka ta det lilla lugna och lära känna varandra. Tack Yvonne, för att du tagit så väl hand om Kryddan och "fixat och donat" för att göra det möjligt för mig att ta en valp nu. Tack också till dig Marja, som utförde ditt "valptransportuppdrag" med förtjänst ;o)

Väntan, längtan och saknad

2011-02-27T11:15:00.005+01:00

Det har snart gått 4 veckor sedan Scott fick somna in. Jag vet att det var helt rätt beslut, men inte lättare för det. Saknaden är stor, men ända sedan jag såg hans röntgenplåtar visste jag att han inte skulle bli någon gammal hund. Många tårar har det blivit, men jag vet att han har det bättre nu.

Nu väntar jag spänt på att få hem lilla Kryddan. 11 mars "smäller det"... Tack än en gång, Yvonne!

Vila i frid, Scott

2011-01-31T17:08:00.006+01:00

En krydda i tillvaron

2011-01-03T20:22:00.023+01:00

Nu är vi inne på ett nytt år med nya möjligheter! Efter mycket funderande fram och tillbaka är det nu klart att det blir en ny medlem i spanielligan i Rosvik! En liten svart (och vit) jaktcockervalp från kennel Iagos "kryddkull" ska flytta in till oss i mars. Vilken av de två hanarna Muskot och Dragon det blir är inte bestämt ännu. De ser i all fall fina ut båda två. Yvonne ställer upp och behåller valpen tills han är drygt 11 veckor, vilket underlättar mycket för att få det praktiska att fungera. Tack, Yvonne!! Guld värt! :o) Ska bli riktigt kul och spännande med en valp igen, även om omständigheterna hade kunnat vara annorlunda. Har börjat planera för träningen och på hur jag ska lägga upp det. Ska försöka att skynda långsamt eftersom jag tror att man har igen det senare, speciellt med en högtempererad hund. Men kanske ändå sikta på vattenprov och ev grundprov till hösten... Frestande! ;o)

Scott har varit på rehab ett antal gånger nu. Första besöket började med en veterinärundersökning. När veterinären sträckte ut Scotts vänstra ben med den sämsta höften bakåt reagerade han med att gnälla till högt. Det händer aldrig annars att han beklagar sig på något sätt, så bevisligen hade han ont i det läget. Han hade begränsad rörelseförmåga på den sidan också, inte helt förvånande. Än så länge finns det ingen anledning att låta honom somna in, men prognosen kunde vara bättre. Jag kommer att låta honom gå på rehab och göra "hemmaövningar" så långt det är möjligt. Det är inte lätt att balansera mellan att göra det som är bra för hans dåliga höfter och göra det som han tycker är kul och det han behöver få göra för att vara en lycklig jaktcocker. Allt han gör, gör han med intensitet och energi. Något som är helt underbart när man tränar med honom, men för hans usla höfter är det bara destruktivt.

Scotts uppfödare har fått scoringen för höfterna på Scotts mamma: 24/26=50, "moderate dysplasia". Det motsvarar D, gränsfall mot E enligt FCI. Jayne, Scotts uppfödare, kommer att ta Coco ur avel. Jayne bad om ursäkt för att hon inte kollade upp höfterna på Scotts mamma innan parning och var väldigt ledsen för min och Scotts skull. Det är absolut ingenting jag belastar henne för. Det är lätt att vara efterklok och hon gjorde bara vad veterinären rådde henne till och vad som är praxis bland jaktcockeruppfödare i England. Jag var fullt medveten om att det var en risk att köpa en valp efter två oröntgade föräldrar, men samtidigt kunde jag aldrig tänka mig att det skulle bli ett så dåligt resultat efter väl beprövade linjer. Man lär så länge man lever. Jag hoppas bara att uppfödarna i England vaknar upp och inser att HD är något som man måste undersöka och ta hänsyn till i aveln. Törs inte tänka på hur många hundar med D och E höfter som sannolikt går i avel...

Boris 6 år!

2010-12-07T22:04:00.004+01:00

Boris-busen (numera oftast "farbor Boris") blir hela 6 år idag. Han firade dagen med ett extra tuggben och en tur på isen med en jaktcocker hängande i nackskinnet ;o)

Premiärtur på isen och rehab

2010-11-28T16:24:00.020+01:00

I helgen var det premiär för promenad på isen. Det var kring -12 och litet blåsigt, men solen orkade i alla fall upp en stund. Både Boris och Scott roade sig, även om Boris mest gick och myste och bitvis fick värja sig för en exalterad jaktcocker.
Om 1,5 vecka har Scott tid hos sjukgymnast och förhoppningsvis vattenträning också. Jag vill ha honom kollad och få tips på träning för honom. Jag vill göra vad jag kan för att förebygga att han får ont, men som det känns nu kommer jag inte att börja med något smärtstillande om/när han väl börjar få ont. Tyvärr är jag rädd för att han ondare än vad han visar. Med tanke på hur hans höfter ser ut borde han ha ont och han är en hund som är smärttålig. Jag tycker att han belastar båda bakbenen lika mycket och att han än så länge inte undviker att sätta tyngden på bakbenen. Tvärtom är han ofta och gärna uppe och studsar på bakbenen. Jag skulle aldrig ha kunnat gissa att hans höfter var så dåliga. Det kom verkligen som en chock.

Scotts uppfödare Jayne blev också chockad när hon hörde om Scotts dåliga höfter. Nu har hon varit iväg och röntgat höfter och armbågar på Scotts mamma, Coco. Armbågarna hade sett bra ut, på höfterna hade hon haft "small changes" enligt veterinären som röntgade, men ingenting som var utöver "normal boundaries". Återstår att se vad hon får för slutlig bedömning. Hon är ju drygt 5 år, en arbetande hund som har haft en kull, så resultatet kan bli därefter. Jag uppskattar i alla fall stödet från Jayne.

E...

2010-11-24T20:46:00.003+01:00

...en bokstav jag inte ville se, men som inte kom som någon överraskning. Scott har fått bedömningen E med måttliga benpålagringar på vänster sida, D med lindriga pålagringar på höger sida. Vill bara gråta....

Röntgen

2010-11-13T15:45:00.007+01:00

I torsdags bar det av till veterinären för röntgen av Scott. Eftersom han har sina krokiga framben valde jag att röntga både armbågar och höfter. Med tanke på att han har besvärats av sina krokiga framben misstänkte jag att det inte skulle se så bra ut på armbågarna, men veterinären kunde inte se något att anmärka på där vid en snabb koll av plåtarna. Däremot på höfterna... Redan när jag såg bilderna förstod jag att det här inte alls är som det ska. Jag hoppades att det var något fel på bilderna, men så var det tyvärr inte. Troligtvis har Scott D på höfterna och dessutom redan artroser. Ingen bra prognos för min lille brune...

Boris opererad och Scott har tävlat

2010-11-06T15:37:00.006+01:00

Boris är piggare än på väldigt länge och har hämtat sig bra efter operationen förra veckan. Det var en helt ofarlig knöl som de tog bort så lättanden är stor. Även om jag inte trodde att det var något allvarligt kan man ju aldrig veta säkert förrän man har fått svar. På måndag ska vi ta bort stygnen och kolla upp ena örat som har varit inflammerat.

Idag fick jag och Scott litet revansch från vår premiär i lydnadsklass 1 för två veckor sedan. Han var med mig på ett helt annat sätt än på förra tävlingen och det kändes riktigt bra på plan. Vi lyckades skrapa ihop 184 poäng och ett 1:a pris! Vi hade några helt onödiga avdrag, men det är så det kan vara på tävling. Maria W hade en duvning med oss i Piteå i tisdags och jag fick flera bra tips då som "gjorde susen". Tack än en gång Maria för att du ställer upp! :o)

Det jag inte alls var nöjd med för dagen och som vi måste jobba stenhårt på inför start i 2:an är platsliggningen. Han låg idag, men inte med det lugn han har legat tidigare och som jag vill ha. Måste gå tillbaka i träningen där... Ska i alla fall bli helkul att jobba med de nya momenten i 2:an. Vet inte om man kan ha en roligare jycke att jobba med ! :o)

Har bokat tid för röntgen av höfter och armbågar på Scott på torsdag till veckan. Misstänker att det inte blir helt kul, men jag ska inte ta ut något i förskott.

Lydnadsdebut för en "merry" cocker ;o)

2010-10-24T11:32:00.018+02:00

Då har jag och Scott äntrat lydnadsplan för första gången. Ingen direkt dundrande succé kan jag väl säga, men Scott var lycklig och (som min man uttryckte det) jag har fått en "arbetsorder" ;o)

Det som var den stora överraskningen för dagen var platsliggningen. Det moment jag känt mig säkrast på av alla momenten nollade han! Han låg och skakade under 2 minuter, men låg kvar som en sfinx och stirrade på mig. Jag såg att han låg allt annat än lugnt, men trodde ändå att han skulle ligga kvar. De två minuterna gick och han låg , men när tävlingsledaren sa "Tiden är ute..." flög han upp och skuttade rakt fram till mig. Man ska aldrig upphöra att förvånas... Bara att träna vidare och tacka för att han inte förstörde för någon av de som låg bredvid.

De övriga momenten gick också i "merry cocker"-tema, även om vi trots det lyckades få några fina poäng. Han var taggad direkt han kom ut ur bilen och jag lyckades inte få honom att "landa" innan platsliggningen. Sedan blev jag stressad över att se att jag inte hade den vanliga kontakten med honom och det gjorde inte saker och ting bättre inför de övriga momenten. Inledningen på plan blev litet rörig på grund av att en stövare som startade före oss (men som avstått platsliggningen) rymde till skogs och dröjde kvar ett bra tag där. Vi fick gå ut på plan innan stövaren var tillbaka. Precis när det blev dags för linförighet för mig och Scott kom en glad stövare rusande tillbaka ut på plan igen... Vi hade bara hunnit förbereda oss för linförigheten, så någon större skada var inte skedd och Scott störs inte nämnvärt av andra hundar. Det var inte stövaren som fick oss ur balans på plan om jag säger så ;o) Tävlingsledaren gav mig möjlighet att gå åt sidan och "värma upp" igen efter att stövaren var uppkopplad, men jag avstod. Kanske dumt, men det kändes som att det inte skulle göra någon större skillnad med den dagsform vi hade. Linförigheten gick som den gick. Efter linförigheten gick det bättre trots att han ville litet för mycket i alla moment. Och mellan momenten... Gjorde en liten repa in mot domare och funktionärer efter ställandet och lyckades få med sig en apportbock tillbaka till mig av bara farten. Vad ska man säga? Fint grepp och avlämning... :o) Scott lyckades i alla fall charma tävlingsledaren, som mer än gärna tagit med honom hem ;o) Jag kunde inte annat än skratta åt min spralliga lilla bruna odåga, men nästa gång ska vi visa att vi kan bättre.

Har anmält till två tävlingar till i år och måste fundera hur jag ska förbereda oss bättre. Inför gårdagens tävling hade jag nog inte låtit honom springa av sig tillräckligt innan vi åkte på morgonen plus att det hade kommit ett lager nysnö, som kan vara nog så skojigt. Måste försöka hinna med att ta mig till brukshundklubben och träna också. Har de senaste månaderna bara tränat i byn med andra hundar, men det blir inte samma sak att promenera med båda jyckarna till träningsplatsen som att ta bilen ut till klubben. Det blir för långt från tävlingssituation.

Vi får se hur det blir med tränandet under nästa vecka. På onsdag ska Boris in på operation. Han har en vindruvsstor knöl vid ena knät som ska tas bort. Det är antagligen ingenting att oroa sig för, men det känns ändå litet oroligt innan man vet vad det är och att operationen har gått bra.

Godkänt Grundprov och Enkelt Vatten

2010-09-13T21:16:00.011+02:00

Länge sedan jag uppdaterat, men tiden räcker inte riktigt till alla gånger. Nu vill jag i alla fall skryta litet över min duktiga lilla bruna. Han blev godkänd på Grundprov i Matfors igår med 67 poäng av 70 möjliga (trots nervös matte)! Fina omdömen av både domare, skytt och publik värmer ett mattehjärta. Vi passade på att samtidigt starta på Enkelt vatten och det gick som det skulle. De dryga 50 milen hem sent på kvällen/natten kändes lätta...

Semester och hundträning!

2010-07-22T12:06:00.012+02:00

Äntligen semester! Naturligtvis regnar det, men då tänkte jag passa på att skriva några rader i bloggen. Bloggen har legat lågt på priolistan...Vi har hunnit med en hel del sedan senaste inlägget. Och konstigt vore väl annars med tanke på hur länge sedan jag skrev något ;o) Ska kort sammanfatta våra hundaktiviteter...

Lydnads- och brukslägret som Schäferhundklubben i Luleå ordnade 7-9 maj var en riktig inspirationshelg för oss. Det var en positiv stämning under hela lägret, som dessutom var kostnadsfritt. Alla hjälpte alla inom sina grupper. Bra idé! I lydnadsgruppen var vi allt från nybörjare till SM-deltagare och alla bidrog med det man kunde. Jag fick bl.a. hjälp med ställandet under gång och början på rutan. Har varit litet tveksam till hur jag ska träna in momenten, men jag fick bra idéer och praktisk hjälp av gruppen. Vi kom litet över tröskeln kändes det som.

Helgen efter var det dags för jaktinternatet i Östersund med Lisbeth Bodén. Det var en riktig höjdare och bra uppstart för årets jaktträning. Jag tackar och bockar för att jag och Scott fick vara med på en så givande helg! Trevligt sällskap, mysig omgivning och inkvartering samt MÅNGA tips på bra övningar och träningsupplägg. Det jag framförallt tog med mig från jaktinternatet var att Lisbeth tyckte att Scott "frågar" mig nog så mycket under fältarbetet och att jag måste lita på honom mer. "Han är i hand"... Känns inte alltid så, men jag måste lära mig att det är en jaktcocker och inte en welsh jag jobbar med nu ;o) Lisbeth tyckte också att vi alla skulle lära in vad kommandot "Apport" verkligen innebär. Med tanke på att Scott är väldigt "ego" om föremål allmänt är det nog en stor fördel att träna för att få bättre avlämningar. Jag insåg också behovet av ett ordentligt "jaktfot". Har tränat massor på "lydnadsfot", men glömt bort (förträngt?) behovet av "jaktfot". Sedan var det förstås det här med stadga, dirigering, viltkontakt... Massor att träna vidare på med andra ord, men rolig träning!

Nu är förhoppningen att kunna komma till start på enkelt vatten och grundprov till hösten. Det jag har märkt efter att ha börjat träna en del vattenapportering är att Scott har blivit nog så het. Jag har i princip inte kastat någonting åt honom innan, men vid vattenapportering är det svårt att undvika. Får jobba med passiviteten, som jag nästan har tagit för mycket för given med Scott så här långt. Han älskar både vatten och apportering, men jag måste se till att kombinationen inte blir för mycket för honom.

Ikväll blir det vattenapportering med "Spaniel i Norr" i ny miljö för Scott och med andra hundar än vad han är van vid. Han har inte varit särskilt störningskänslig tidigare och speciellt inte vid apportering, men det är alltid bra att byta miljö. Ska dessutom bli superkul att träna med fler spaniels för en gångs skull.

Scott 1 år (igår)

2010-04-27T20:16:00.023+02:00

Den lille brune har blivit ett år gammal. Tiden springer iväg lika snabbt som en liten jaktcocker ;o)

Bilderna är tagna i Rosvik helgen som gick. Vi gick underbara långpromenader i helgen efter gamla skoterspår, men nu börjar det kännas som att det är dags för snön att försvinna.

Det var träning med Luleås tävlingsteam lydnad igår kväll i blåsten. Insåg att vi har en del träning kvar på stadga förutom själva lydnadsmomenten. Jag tappade helt farten med Scotts träning i höst/vinter i samband med hans hälta och det har straffat sig litet. Nu känner jag att jag måste ta tag i det hela igen. Motivationen hos mig och Scott är det inget fel på, så bara att sätta igång om vi ska kunna tävla någongång...

Nästa helg är det lydnadsträningsläger i Måttsund och helgen efter det spanieljaktinternat i Östersund, så vi kommer att ligga i. Har dessutom haft turen att komma med en fågelhundskurs för Anders Landin i slutet av augusti. Mycket att se fram emot!
Boris fyndade (som vanligt) ett gammalt älgben, modell bättre begagnat.

Krokiga framben

2010-03-28T11:59:00.021+02:00

Just nu känner vi oss minst sagt litet insnöade och utanför fönstret vräker snön fortfarande ner ("kräksnöar"!). Vi försöker hitta skoterspår att promenera efter, men som vintern har varit det här året är det inte lätt. Det har knappt gått att köra skoter på isen p g a flödvatten och i skogen har den "fluffiga" torra snön gjort att skotrarna bara sjunker ner. Efter en period av växelvis varmt och kallt väder har det blivit litet bättre, men det är fortfarande inte många spår man kan gå efter. Nu längtar vi efter barmark...

Det var länge sedan senaste inlägget. Liten cockerkille har hunnit bli 11 månader och är fortfarande en supermysig, kontaktsökande och arbetsvillig liten jycke. Litet hormonrusningar har märkts, framförallt har Boris fått värja sig mer än vanligt, men det har varit en marginell skillnad i beteende. Än så länge kanske jag ska tillägga för säkerhets skull.

Det tråkiga som har hänt sedan senaste inlägget är att Scott har haft problem med sina framben. Radius och ulna har vuxit olika snabbt och han har fått krokiga framben. Han har haft ont i framförallt vänster framben, som är det ben som är krokigast. Scott är otroligt smärttålig och det är svårt att se om han har ont. Han har inte haltat mer än ett par steg direkt på morgonen när det var som värst, sedan har det varit fullt ös som vanligt och inte tillstymmelse till hälta. Det enda jag har kunnat se på honom är att han inte belastat vänster framben fullt ut när han har suttit eller stått (inomhus).

Efter en tid med koppelvila (INTE det lättaste med yster ung jaktcocker!) och specialfoder för leder ser han ut att må bra igen. Nu verkar det dessutom som att det till viss del har vuxit till sig, men det återstår att se om han kommer att få några framtida besvär. Nu får han i alla fall springa lös igen sedan ett par månader. Så här långt ser han ut att hålla (peppar, peppar...). Han är ju ingen stor och tung hund, så jag har förhoppningen att han inte ska få alltför stora problem i framtiden.

En av Scotts kullsystrar i England, Katy, har också fått samma krokiga framben. Katy har inte haft några märkbara problem med sina framben förutom ett "knäppande" ljud när hon går, men är röntgad och har konstaterat "short ulna". Katy var tänkt att gå i avel, men hennes ägare har tagit beslutet att det inte är aktuellt längre.

Tyvärr har jag sett att flera jaktcockrar har krokiga framben och många har betydligt krokigare ben än vad Scott har. Det jag tycker är tråkigt är att flera av dem har gått och går i avel. Krokiga framben är en ärftlig defekt på rörelseapparaten, en tillväxtrubbning. Jag hoppas att det är ovanligt att de får besvär liknande som Scott har haft, men jag har ändå svårt att tro att det inte påverkar armbågarna negativt åtminstone när de blir äldre.

Något betydligt mer positivt: vi ska åka på spanielkurs i maj för Lisbeth Bodén. Något vi ser fram emot! Kul att träffa spanielfolk och få träningstips. Ska verkligen bli roligt! Tills snön har försvunnit här tränar vi på med inkallning, sitt och "vanlig" lydnadsträning. Roligare hund att jobba med får man leta med ljus och lykta. Vilken fokus och samarbetsvilja han har den lille, med eller utan krokiga ben ;o)

Träning och "oträning" i höstrusk

2009-11-02T19:25:00.013+01:00

Idag kändes det att november är här med blåst, gråväder och mörker. Med det hindrar inte en sann hundnörd från att gå ut och träna litet lydnad. Det har blivit en hel del lydnadsträning den senaste tiden, både hemma och på klubben. Vi har inte kommit så långt ännu, men det är verkligen helkul att träna med den lille brune. Jag är imponerad av hans förmåga att kunna fokusera trots störningar av olika slag. Det gör allt så mycket lättare...

Mindre bra är att Scott fick möjlighet att göra sin första rusning efter fågel (= skator i det här fallet). Jag var ute med båda jyckarna på morgonen och hade Scott lös. Tyvärr var jag inte med till 100% och Scott gjorde en rusning efter de retfulla skatorna och var hellycklig. Hoppas bara att han inte lärde sig alltför mycket av det. Körde stadgeträning direkt efteråt och det gick bra, men jag kände ändå att suget fanns att röja litet. Gick med honom ensam i skogen senare på dagen och då var han i hand. Men vi fick ingen "skatretning" då ;o)

Scott på hunddagis

2009-10-18T10:16:00.014+02:00

Scott är uppe i litet drygt 12 kg vid snart sex månaders ålder, en liten och kompakt cockerhane. Han är en följsam jycke med stor arbetskapacitet och jag hoppas att det håller i sig. Så här långt är jag väldigt nöjd med honom och mitt rasval. Men det ställer litet krav på matte att kunna förvalta sitt pund...

Sedan två veckor tillbaka har Scott börjat på hunddagis och hittills ser det ut att fungera bra för honom. Däremot var Boris stressad första veckan och hade t o m agerat utbrytarkung när han var i boxen, men även han verkar ha lugnat ner sig och kommit in i sina vanliga gängor igen.

Den röd-vite överraskar...

2009-09-17T15:04:00.013+02:00

Helgens lydnadskurs för Berit Sjöberg och hennes man Lars-Åke var inspirerande och givande. Det var nyttigt att gå utan hund och i lugn och ro bara ta till sig allt. Eftersom ekipagen var väldigt olika gav det många infallsvinklar och förslag på träningssätt. För mig gav kursen många nya "tips och trix" som kan göra stor skillnad i slutändan. Det var väldigt duktiga ekipage med på kursen och det var riktigt kul att se på när de jobbade tillsammans. Ska bli skoj att se alla på tävlingsplan framöver!

Jag blev så inspirerad av kursen att jag till och med har "dammat av" Boris-busen ;o) Jag har inte tränat med honom på länge, men det verkar göra susen för honom. Han var supertaggad! Testade bl a av våra mindre bra moment som inkallning med ställande och rutan idag bara för att se statusen.

Första försöket på rutan sprang han in i rutan och sniffade på den bakre högra konen och ställde sig sedan i rutan på kommando. Andra gången gick han in i mitten utan "konsniff". Han har tidigare alltid satt sig ner i rutan nästan direkt, men nu var det inte ens en tendens till det. Tempot var också bra för att vara Boris. Nöjd matte! :o)

Sedan testade jag inkallning med ställande, som har varit ett riktigt problemmoment för oss. Det har bara fungerat bra med extern belöning bakåt. Jag körde utan extern belöning idag, men använde både "stå" och handtecken. Han stannade! Vet inte om han bara hade en bra dag eller om polletten har börjat trilla ner. Kul var det i alla fall.

Jag har så smått börjat träna moment med Scott nu. (Kanske tar jag det nog så lugnt med honom....?) Rolig liten jycke att jobba med! Pigg, lättlärd och kontaktsökande, även om han tycker att dansande höstlöv är nog så spännande.

Valpuppdatering och båtsemester

2009-09-08T07:48:00.028+02:00

Veckan som gått har vi tillbringat i skärgården med båten. Utan tvekan den bästa tiden i skärgården - hundarna får vara lösa, vattnet är varmt, svamparna väntar på att plockas och det är litet folk i farten. Bara att njuta! Lägger in en mindre bra bild på jyckarna från båtresan, men de var så söta...

Scott växer och frodas och är nu uppe i ca 10 kg levnadsglad jaktcocker. Valptänderna har börjat trilla av till Boris stora lättnad, men valpullen hänger sig fast...

Boris är fortfarande alldeles för mesig med Scott och backar t o m från sin mat- och vattenskål när Scott kommer. Jag har börjat gå emellan även om jag tycker att det hade varit bäst om Boris hade sagt ifrån. Men det kommer inte att hända.

Scott har fått träffa äldre hundar som kan säga ifrån på ett bra sätt om det skulle behövas. Han visar underkastelse och beter sig "som han ska" som valp, men vid ett tillfälle försökte han ta ett ben från en äldre hane (precis som han brukar göra med Boris). Den här gången gick han på en nit. Han fick en mindre tillsägelse och respekterade sedan att den äldre hanen ville ha sitt ben ifred. Bra lärdom för den lille brune.

Till helgen är det lydnadskurs för SM-vinnare Berit Sjöberg och hennes man. Utan hund för min del den här gången. Jag hoppas på en intressant och givande helg och jag tror inte att jag blir besviken!

Giftermål och båttur

2009-08-03T16:27:00.017+02:00

Vi har hunnit med mycket i Rosvik sedan senaste inlägget. Det största är att jag och Johan har gått och gift oss! Numera heter jag Lena Gunnerfeldt, men det lär nog ta ett tag innan jag har lärt mig det...

Någon riktig bröllopsresa har det inte blivit än, men en supertrevlig båttur i vår fina norrbottniska skärgård med gott sällskap är inte fy skam det heller! Hundarna verkade njuta av resan de också. Det var Scotts första båttur med övernattning, men det var inga som helst bekymmer.

Scott 12 veckor idag

2009-07-19T12:31:00.023+02:00

Nu har Scott varit hos oss i nästan precis två veckor. Han har installerat sig bra och är en glad och pigg liten filur. Tiden går så fort och det känns som om det är så mycket jag vill hinna med att grundlägga nu, men jag ska försöka "skynda långsamt" med honom. Det är mest bara lek och bus, men jag har börjat så smått med att träna litet inkallning och sitt. Han håller kontakten otroligt bra, söker ögonkontakt och kan hålla den ett bra tag. Bra grund att jobba vidare på.

Boris är inte helt nöjd med att ha fått konkurrens om uppmärksamheten, men det går bättre och bättre. Han säger fortfarande inte ifrån åt Scott när han vill vara ifred, men det kommer nog när han blir tillräckligt less. Tillsvidare kör Boris med taktiken att gå undan och lägga sig i något hörn för att freda sig. Scott förstår och respektar det oftast, men långt ifrån alltid...

Första simturen

2009-07-10T15:19:00.005+02:00

Scott har acklimatiserat sig väldigt bra och vi bestämde oss för att vidga vyerna litet idag. En kort biltur till mina föräldrars stuga några kilometer bort kändes lagom. Scott fick prova på att åka bak i kombin och efter en kort protest var det lugnt. Lyckan var total när han upptäckte att det fanns både människor och vatten dit han hade kommit.

Efter en uppvämning med plaskande i en badbalja hamnade Scott av bara farten i det "riktiga" vattnet. Blev först litet konfunderad över skummet som flöt på vågorna och såg ut som en liten tomtenisse med allt skum runt nosen. Sedan siktade han in sig på Boris, som stod och drack en bit ut i vattnet. Nästan utan att Scott märkte det själv var han ute och simmade. Han låg fint i vattnet och simmade på utan att plaska. Bra början...

Nu är han här!

2009-07-07T12:46:00.012+02:00

Nu är vårt chokladbruna charmtroll Scott (Foxlake Goliath) äntligen här. Han är en glad, nyfiken och social liten krabat som redan fått våra hjärtan att smälta. Boris delar kanske inte riktigt min entusiasm över vår nya familjemedlem än utan gör sitt bästa för att hålla sig så långt bort från det lilla bruna yrvädret som det går. Men korta stunder kan han tycka att det nog kan vara litet skoj att leka med nykomligen.

Första dagen hemifrån blev en strapatsrik dag för Scott, men det verkade inte bekomma honom överdrivet mycket. Drygt två timmars bilresa i Londons rusningstrafik, åtta timmar i flygbur, flyg från Luleå till Stockholm och sedan en halvtimmes biltur på det... Han kopplade av under både bil- och flygresan utan tendens till varken åksjuka eller oro. Oron stod matte för!

Något chokladfärgat på gång

2009-06-17T20:20:00.006+02:00

Det är mycket som ska göras under våren samtidigt som man vill passa på att njuta av den. Blogg och hemsida har därför varit lågt prioriterade. Boris har fått vila från allt tävlande och bara varit "skoter- och skogshund", så på den nyhetsfronten är det inte mycket nytt.

Det som hänt sedan sist på hundfronten är att jag har tagit det stora steget och ska prova på en ny ras! Det var det nog inte många som trodde efter mina 18 år med bara welshar!;o) Efter mycket funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för att våga mig på att komplettera flocken med en jaktcocker. Har alltid varit imponerad av den arbetskapacitet som finns i den lilla kroppen. En ung svart jaktcockerhane som jag mötte på en unghundskurs jag gick med Boris för ett antal år sedan har gjort stort intryck. Helt otränad jaktligt hämtade han sin första vattenapport klockrent! För att inte tala om hur apporteringen på land fungerade! Att han sedan var trevlig i övrigt gjorde inte saken sämre... Andra jaktcockrar jag träffat på har bara förstärkt min positiva bild av jaktcocker som ras.

Nu går jag i spänd väntan på att få hämta hem ett chokladfärgat charmtroll. Mindre än tre veckor kvar om allt går som det är tänkt...

Morbror Boris

2009-03-08T18:57:00.003+01:00

Välkommen säger vi till Boris syster Haglas valpar! Det blev 5 hanar och 3 tikar. Stolt far är Hammalgårdens Rock'n Robin. Om du är intresserad av en liten röd-vit buse kan du kontakta Tabitha Weiborn, kennel Ta Wei's, på tel: 0643-105 40, 070-636 18 40.

Welshträff i Lakafors 21 mars

2009-02-25T12:15:00.002+01:00

Tänkte bara lägga ut en "blänkare" om att det är en träff för röd-vita på gång:

"Welshträff hos Carola i Lakafors den 21 mars kl.11.Vi träffas och fikar, pratar om vad "vi" önskar ha för welshträffar framöver!Sen kör vi lite lydnadsövningar med Lena & Boris, de tävlar lydnad och är uppe i lydnads2:an!Lite welshbus hinner vi nog också med! Det blir ingen heldag, utan vi träffas 2-3 timmar, och planerar inför kommande träffar!Ladda gärna med önskemål, funderingar och tips! Intresseanmälan till Carola070-2608755 eller kenneltimras@hotmail.com"

Välkomna!

Nystart

2009-02-24T14:09:00.003+01:00

Blev inspirerad av Marias blogg. Testar...