Lydnadsdebut för en "merry" cocker ;o)

Då har jag och Scott äntrat lydnadsplan för första gången. Ingen direkt dundrande succé kan jag väl säga, men Scott var lycklig och (som min man uttryckte det) jag har fått en "arbetsorder" ;o)

Det som var den stora överraskningen för dagen var platsliggningen. Det moment jag känt mig säkrast på av alla momenten nollade han! Han låg och skakade under 2 minuter, men låg kvar som en sfinx och stirrade på mig. Jag såg att han låg allt annat än lugnt, men trodde ändå att han skulle ligga kvar. De två minuterna gick och han låg , men när tävlingsledaren sa "Tiden är ute..." flög han upp och skuttade rakt fram till mig. Man ska aldrig upphöra att förvånas... Bara att träna vidare och tacka för att han inte förstörde för någon av de som låg bredvid.

De övriga momenten gick också i "merry cocker"-tema, även om vi trots det lyckades få några fina poäng. Han var taggad direkt han kom ut ur bilen och jag lyckades inte få honom att "landa" innan platsliggningen. Sedan blev jag stressad över att se att jag inte hade den vanliga kontakten med honom och det gjorde inte saker och ting bättre inför de övriga momenten. Inledningen på plan blev litet rörig på grund av att en stövare som startade före oss (men som avstått platsliggningen) rymde till skogs och dröjde kvar ett bra tag där. Vi fick gå ut på plan innan stövaren var tillbaka. Precis när det blev dags för linförighet för mig och Scott kom en glad stövare rusande tillbaka ut på plan igen... Vi hade bara hunnit förbereda oss för linförigheten, så någon större skada var inte skedd och Scott störs inte nämnvärt av andra hundar. Det var inte stövaren som fick oss ur balans på plan om jag säger så ;o) Tävlingsledaren gav mig möjlighet att gå åt sidan och "värma upp" igen efter att stövaren var uppkopplad, men jag avstod. Kanske dumt, men det kändes som att det inte skulle göra någon större skillnad med den dagsform vi hade. Linförigheten gick som den gick. Efter linförigheten gick det bättre trots att han ville litet för mycket i alla moment. Och mellan momenten... Gjorde en liten repa in mot domare och funktionärer efter ställandet och lyckades få med sig en apportbock tillbaka till mig av bara farten. Vad ska man säga? Fint grepp och avlämning... :o) Scott lyckades i alla fall charma tävlingsledaren, som mer än gärna tagit med honom hem ;o) Jag kunde inte annat än skratta åt min spralliga lilla bruna odåga, men nästa gång ska vi visa att vi kan bättre.

Har anmält till två tävlingar till i år och måste fundera hur jag ska förbereda oss bättre. Inför gårdagens tävling hade jag nog inte låtit honom springa av sig tillräckligt innan vi åkte på morgonen plus att det hade kommit ett lager nysnö, som kan vara nog så skojigt. Måste försöka hinna med att ta mig till brukshundklubben och träna också. Har de senaste månaderna bara tränat i byn med andra hundar, men det blir inte samma sak att promenera med båda jyckarna till träningsplatsen som att ta bilen ut till klubben. Det blir för långt från tävlingssituation.

Vi får se hur det blir med tränandet under nästa vecka. På onsdag ska Boris in på operation. Han har en vindruvsstor knöl vid ena knät som ska tas bort. Det är antagligen ingenting att oroa sig för, men det känns ändå litet oroligt innan man vet vad det är och att operationen har gått bra.