Boris 6 år!

Boris-busen (numera oftast "farbor Boris") blir hela 6 år idag. Han firade dagen med ett extra tuggben och en tur på isen med en jaktcocker hängande i nackskinnet ;o)

Premiärtur på isen och rehab

I helgen var det premiär för promenad på isen. Det var kring -12 och litet blåsigt, men solen orkade i alla fall upp en stund. Både Boris och Scott roade sig, även om Boris mest gick och myste och bitvis fick värja sig för en exalterad jaktcocker.
Om 1,5 vecka har Scott tid hos sjukgymnast och förhoppningsvis vattenträning också. Jag vill ha honom kollad och få tips på träning för honom. Jag vill göra vad jag kan för att förebygga att han får ont, men som det känns nu kommer jag inte att börja med något smärtstillande om/när han väl börjar få ont. Tyvärr är jag rädd för att han ondare än vad han visar. Med tanke på hur hans höfter ser ut borde han ha ont och han är en hund som är smärttålig. Jag tycker att han belastar båda bakbenen lika mycket och att han än så länge inte undviker att sätta tyngden på bakbenen. Tvärtom är han ofta och gärna uppe och studsar på bakbenen. Jag skulle aldrig ha kunnat gissa att hans höfter var så dåliga. Det kom verkligen som en chock.

Scotts uppfödare Jayne blev också chockad när hon hörde om Scotts dåliga höfter. Nu har hon varit iväg och röntgat höfter och armbågar på Scotts mamma, Coco. Armbågarna hade sett bra ut, på höfterna hade hon haft "small changes" enligt veterinären som röntgade, men ingenting som var utöver "normal boundaries". Återstår att se vad hon får för slutlig bedömning. Hon är ju drygt 5 år, en arbetande hund som har haft en kull, så resultatet kan bli därefter. Jag uppskattar i alla fall stödet från Jayne.

E...

...en bokstav jag inte ville se, men som inte kom som någon överraskning. Scott har fått bedömningen E med måttliga benpålagringar på vänster sida, D med lindriga pålagringar på höger sida. Vill bara gråta....

Röntgen

I torsdags bar det av till veterinären för röntgen av Scott. Eftersom han har sina krokiga framben valde jag att röntga både armbågar och höfter. Med tanke på att han har besvärats av sina krokiga framben misstänkte jag att det inte skulle se så bra ut på armbågarna, men veterinären kunde inte se något att anmärka på där vid en snabb koll av plåtarna. Däremot på höfterna... Redan när jag såg bilderna förstod jag att det här inte alls är som det ska. Jag hoppades att det var något fel på bilderna, men så var det tyvärr inte. Troligtvis har Scott D på höfterna och dessutom redan artroser. Ingen bra prognos för min lille brune...

Boris opererad och Scott har tävlat

Boris är piggare än på väldigt länge och har hämtat sig bra efter operationen förra veckan. Det var en helt ofarlig knöl som de tog bort så lättanden är stor. Även om jag inte trodde att det var något allvarligt kan man ju aldrig veta säkert förrän man har fått svar. På måndag ska vi ta bort stygnen och kolla upp ena örat som har varit inflammerat.

Idag fick jag och Scott litet revansch från vår premiär i lydnadsklass 1 för två veckor sedan. Han var med mig på ett helt annat sätt än på förra tävlingen och det kändes riktigt bra på plan. Vi lyckades skrapa ihop 184 poäng och ett 1:a pris! Vi hade några helt onödiga avdrag, men det är så det kan vara på tävling. Maria W hade en duvning med oss i Piteå i tisdags och jag fick flera bra tips då som "gjorde susen". Tack än en gång Maria för att du ställer upp! :o)

Det jag inte alls var nöjd med för dagen och som vi måste jobba stenhårt på inför start i 2:an är platsliggningen. Han låg idag, men inte med det lugn han har legat tidigare och som jag vill ha. Måste gå tillbaka i träningen där... Ska i alla fall bli helkul att jobba med de nya momenten i 2:an. Vet inte om man kan ha en roligare jycke att jobba med ! :o)

Har bokat tid för röntgen av höfter och armbågar på Scott på torsdag till veckan. Misstänker att det inte blir helt kul, men jag ska inte ta ut något i förskott.

Lydnadsdebut för en "merry" cocker ;o)

Då har jag och Scott äntrat lydnadsplan för första gången. Ingen direkt dundrande succé kan jag väl säga, men Scott var lycklig och (som min man uttryckte det) jag har fått en "arbetsorder" ;o)

Det som var den stora överraskningen för dagen var platsliggningen. Det moment jag känt mig säkrast på av alla momenten nollade han! Han låg och skakade under 2 minuter, men låg kvar som en sfinx och stirrade på mig. Jag såg att han låg allt annat än lugnt, men trodde ändå att han skulle ligga kvar. De två minuterna gick och han låg , men när tävlingsledaren sa "Tiden är ute..." flög han upp och skuttade rakt fram till mig. Man ska aldrig upphöra att förvånas... Bara att träna vidare och tacka för att han inte förstörde för någon av de som låg bredvid.

De övriga momenten gick också i "merry cocker"-tema, även om vi trots det lyckades få några fina poäng. Han var taggad direkt han kom ut ur bilen och jag lyckades inte få honom att "landa" innan platsliggningen. Sedan blev jag stressad över att se att jag inte hade den vanliga kontakten med honom och det gjorde inte saker och ting bättre inför de övriga momenten. Inledningen på plan blev litet rörig på grund av att en stövare som startade före oss (men som avstått platsliggningen) rymde till skogs och dröjde kvar ett bra tag där. Vi fick gå ut på plan innan stövaren var tillbaka. Precis när det blev dags för linförighet för mig och Scott kom en glad stövare rusande tillbaka ut på plan igen... Vi hade bara hunnit förbereda oss för linförigheten, så någon större skada var inte skedd och Scott störs inte nämnvärt av andra hundar. Det var inte stövaren som fick oss ur balans på plan om jag säger så ;o) Tävlingsledaren gav mig möjlighet att gå åt sidan och "värma upp" igen efter att stövaren var uppkopplad, men jag avstod. Kanske dumt, men det kändes som att det inte skulle göra någon större skillnad med den dagsform vi hade. Linförigheten gick som den gick. Efter linförigheten gick det bättre trots att han ville litet för mycket i alla moment. Och mellan momenten... Gjorde en liten repa in mot domare och funktionärer efter ställandet och lyckades få med sig en apportbock tillbaka till mig av bara farten. Vad ska man säga? Fint grepp och avlämning... :o) Scott lyckades i alla fall charma tävlingsledaren, som mer än gärna tagit med honom hem ;o) Jag kunde inte annat än skratta åt min spralliga lilla bruna odåga, men nästa gång ska vi visa att vi kan bättre.

Har anmält till två tävlingar till i år och måste fundera hur jag ska förbereda oss bättre. Inför gårdagens tävling hade jag nog inte låtit honom springa av sig tillräckligt innan vi åkte på morgonen plus att det hade kommit ett lager nysnö, som kan vara nog så skojigt. Måste försöka hinna med att ta mig till brukshundklubben och träna också. Har de senaste månaderna bara tränat i byn med andra hundar, men det blir inte samma sak att promenera med båda jyckarna till träningsplatsen som att ta bilen ut till klubben. Det blir för långt från tävlingssituation.

Vi får se hur det blir med tränandet under nästa vecka. På onsdag ska Boris in på operation. Han har en vindruvsstor knöl vid ena knät som ska tas bort. Det är antagligen ingenting att oroa sig för, men det känns ändå litet oroligt innan man vet vad det är och att operationen har gått bra.

Godkänt Grundprov och Enkelt Vatten

Länge sedan jag uppdaterat, men tiden räcker inte riktigt till alla gånger. Nu vill jag i alla fall skryta litet över min duktiga lilla bruna. Han blev godkänd på Grundprov i Matfors igår med 67 poäng av 70 möjliga (trots nervös matte)! Fina omdömen av både domare, skytt och publik värmer ett mattehjärta. Vi passade på att samtidigt starta på Enkelt vatten och det gick som det skulle. De dryga 50 milen hem sent på kvällen/natten kändes lätta...

Semester och hundträning!

Äntligen semester! Naturligtvis regnar det, men då tänkte jag passa på att skriva några rader i bloggen. Bloggen har legat lågt på priolistan...Vi har hunnit med en hel del sedan senaste inlägget. Och konstigt vore väl annars med tanke på hur länge sedan jag skrev något ;o) Ska kort sammanfatta våra hundaktiviteter...

Lydnads- och brukslägret som Schäferhundklubben i Luleå ordnade 7-9 maj var en riktig inspirationshelg för oss. Det var en positiv stämning under hela lägret, som dessutom var kostnadsfritt. Alla hjälpte alla inom sina grupper. Bra idé! I lydnadsgruppen var vi allt från nybörjare till SM-deltagare och alla bidrog med det man kunde. Jag fick bl.a. hjälp med ställandet under gång och början på rutan. Har varit litet tveksam till hur jag ska träna in momenten, men jag fick bra idéer och praktisk hjälp av gruppen. Vi kom litet över tröskeln kändes det som.

Helgen efter var det dags för jaktinternatet i Östersund med Lisbeth Bodén. Det var en riktig höjdare och bra uppstart för årets jaktträning. Jag tackar och bockar för att jag och Scott fick vara med på en så givande helg! Trevligt sällskap, mysig omgivning och inkvartering samt MÅNGA tips på bra övningar och träningsupplägg. Det jag framförallt tog med mig från jaktinternatet var att Lisbeth tyckte att Scott "frågar" mig nog så mycket under fältarbetet och att jag måste lita på honom mer. "Han är i hand"... Känns inte alltid så, men jag måste lära mig att det är en jaktcocker och inte en welsh jag jobbar med nu ;o) Lisbeth tyckte också att vi alla skulle lära in vad kommandot "Apport" verkligen innebär. Med tanke på att Scott är väldigt "ego" om föremål allmänt är det nog en stor fördel att träna för att få bättre avlämningar. Jag insåg också behovet av ett ordentligt "jaktfot". Har tränat massor på "lydnadsfot", men glömt bort (förträngt?) behovet av "jaktfot". Sedan var det förstås det här med stadga, dirigering, viltkontakt... Massor att träna vidare på med andra ord, men rolig träning!

Nu är förhoppningen att kunna komma till start på enkelt vatten och grundprov till hösten. Det jag har märkt efter att ha börjat träna en del vattenapportering är att Scott har blivit nog så het. Jag har i princip inte kastat någonting åt honom innan, men vid vattenapportering är det svårt att undvika. Får jobba med passiviteten, som jag nästan har tagit för mycket för given med Scott så här långt. Han älskar både vatten och apportering, men jag måste se till att kombinationen inte blir för mycket för honom.

Ikväll blir det vattenapportering med "Spaniel i Norr" i ny miljö för Scott och med andra hundar än vad han är van vid. Han har inte varit särskilt störningskänslig tidigare och speciellt inte vid apportering, men det är alltid bra att byta miljö. Ska dessutom bli superkul att träna med fler spaniels för en gångs skull.

Scott 1 år (igår)

Den lille brune har blivit ett år gammal. Tiden springer iväg lika snabbt som en liten jaktcocker ;o)

Bilderna är tagna i Rosvik helgen som gick. Vi gick underbara långpromenader i helgen efter gamla skoterspår, men nu börjar det kännas som att det är dags för snön att försvinna.

Det var träning med Luleås tävlingsteam lydnad igår kväll i blåsten. Insåg att vi har en del träning kvar på stadga förutom själva lydnadsmomenten. Jag tappade helt farten med Scotts träning i höst/vinter i samband med hans hälta och det har straffat sig litet. Nu känner jag att jag måste ta tag i det hela igen. Motivationen hos mig och Scott är det inget fel på, så bara att sätta igång om vi ska kunna tävla någongång...

Nästa helg är det lydnadsträningsläger i Måttsund och helgen efter det spanieljaktinternat i Östersund, så vi kommer att ligga i. Har dessutom haft turen att komma med en fågelhundskurs för Anders Landin i slutet av augusti. Mycket att se fram emot!
Boris fyndade (som vanligt) ett gammalt älgben, modell bättre begagnat.

Krokiga framben

Just nu känner vi oss minst sagt litet insnöade och utanför fönstret vräker snön fortfarande ner ("kräksnöar"!). Vi försöker hitta skoterspår att promenera efter, men som vintern har varit det här året är det inte lätt. Det har knappt gått att köra skoter på isen p g a flödvatten och i skogen har den "fluffiga" torra snön gjort att skotrarna bara sjunker ner. Efter en period av växelvis varmt och kallt väder har det blivit litet bättre, men det är fortfarande inte många spår man kan gå efter. Nu längtar vi efter barmark...

Det var länge sedan senaste inlägget. Liten cockerkille har hunnit bli 11 månader och är fortfarande en supermysig, kontaktsökande och arbetsvillig liten jycke. Litet hormonrusningar har märkts, framförallt har Boris fått värja sig mer än vanligt, men det har varit en marginell skillnad i beteende. Än så länge kanske jag ska tillägga för säkerhets skull.

Det tråkiga som har hänt sedan senaste inlägget är att Scott har haft problem med sina framben. Radius och ulna har vuxit olika snabbt och han har fått krokiga framben. Han har haft ont i framförallt vänster framben, som är det ben som är krokigast. Scott är otroligt smärttålig och det är svårt att se om han har ont. Han har inte haltat mer än ett par steg direkt på morgonen när det var som värst, sedan har det varit fullt ös som vanligt och inte tillstymmelse till hälta. Det enda jag har kunnat se på honom är att han inte belastat vänster framben fullt ut när han har suttit eller stått (inomhus).

Efter en tid med koppelvila (INTE det lättaste med yster ung jaktcocker!) och specialfoder för leder ser han ut att må bra igen. Nu verkar det dessutom som att det till viss del har vuxit till sig, men det återstår att se om han kommer att få några framtida besvär. Nu får han i alla fall springa lös igen sedan ett par månader. Så här långt ser han ut att hålla (peppar, peppar...). Han är ju ingen stor och tung hund, så jag har förhoppningen att han inte ska få alltför stora problem i framtiden.

En av Scotts kullsystrar i England, Katy, har också fått samma krokiga framben. Katy har inte haft några märkbara problem med sina framben förutom ett "knäppande" ljud när hon går, men är röntgad och har konstaterat "short ulna". Katy var tänkt att gå i avel, men hennes ägare har tagit beslutet att det inte är aktuellt längre.

Tyvärr har jag sett att flera jaktcockrar har krokiga framben och många har betydligt krokigare ben än vad Scott har. Det jag tycker är tråkigt är att flera av dem har gått och går i avel. Krokiga framben är en ärftlig defekt på rörelseapparaten, en tillväxtrubbning. Jag hoppas att det är ovanligt att de får besvär liknande som Scott har haft, men jag har ändå svårt att tro att det inte påverkar armbågarna negativt åtminstone när de blir äldre.

Något betydligt mer positivt: vi ska åka på spanielkurs i maj för Lisbeth Bodén. Något vi ser fram emot! Kul att träffa spanielfolk och få träningstips. Ska verkligen bli roligt! Tills snön har försvunnit här tränar vi på med inkallning, sitt och "vanlig" lydnadsträning. Roligare hund att jobba med får man leta med ljus och lykta. Vilken fokus och samarbetsvilja han har den lille, med eller utan krokiga ben ;o)