Bilder från helgens skärgårdstur

Dåligt med uppdateringar, men här kommer några bilder från helgens skärgårdstur. Inte bästa vädret, men då fick vi njuta av att vara ensamma på Vargön.

Bilder från idag

Barmark!

Under den gångna påskhelgen har vi fått njuta av både sol och värme. Det bästa är ändå att barmarken har kommit fram rejält den senaste veckan. Äntligen!! Frågan är om det är de 2-benta eller 4-benta som njuter mest av det.Vår lilla Krydda har hunnit bli 4 månader och är fortfarande en cool kille. I skogen vaknar han till liv och röjer, men inne är han som en filbunke. En lillgammal jycke som sköter sig nästan oroväckande bra ;o) Tror aldrig jag har haft en så "snäll" valp. Tänderna har börjat lossna, men han tuggar bara på sina saker och har låtit våra grejer vara (hittills i alla fall).

Kryddan är anmäld till spanielkurs för Roger Marklund med start i maj. Det ser vi fram emot. Annars tar vi det lilla lugna med tränandet. Det är mest kontaktövningar ute som gäller nu. Vi har en del att ta igen där... Eftersom vi bara har kunnat gå i skoterspåren eller på vägar under flera veckor har Kryddan vant sig litet väl mycket vid att han vet exakt vart vi ska gå. Ingen svårighet att hålla koll på matte i skoterspåren. Men han har snabbt insett att i skogen och på barkmarken är det annat som gäller. Det har blivit en stor skillnad på kontaktsökandet bara på de senaste dagarna.

En del lydnadsträning blir det också. Kan förstås inte låta bli... Kryddan är en helt annan personlighet än Scott och jag måste lägga upp träningen på ett annat sätt. Det jag känner att jag måste se upp med är att jag inte betraktar Kryddan som en äldre hund än vad han är. Risken är stor att ställa för höga krav när han är så "förståndig" och lillgammal.

Kors i taket, Boris

Veckorna bara flyger fram... Vi har bland mycket annat hunnit med några "stadsturer" för socialisering och ett besök på Boris och Scotts gamla hunddagis. Boris kände igen sig direkt när jag körde in på uppfarten till hunddagis och ett röd-vitt huvud stack upp bak i kombin och tittade nyfiket omkring sig. Det var riktigt trevligt att träffa alla igen tyckte både jag och Boris verkade det som. Kryddan hade inga som helst betänkligheter över att vara i en helt ny miljö med nya dofter, nytt folk och nya hundar. Framåt och glad som vanligt. Både Boris och Kryddan blev rejält ompysslade av allihop och njöt av uppmärksamheten. Boris verkar gilla sin nya kompis och t o m busar med honom ibland. Det mest positiva är att Boris nu faktiskt börjat säga ifrån när han vill sluta busa. Kors i taket! Trodde aldrig att det skulle hända. Det är en knapp märkbar tillsägelse, men den fungerar och Kryddan slutar direkt. Däremot säger Boris fortfarande inte ifrån när han har ben eller blir påhoppad av en sprallig valp när han ligger och vilar. Bara när det är bus som han själv är med på som han sedan vill avsluta. Alltid en början...

Kryddan fortsätter att vara en lättsam, supermysig och behaglig liten kille. Han är nästan "lillgammal" och hittar inte på några hyss (än så länge). Samtidigt saknas det inte arbetsvilja och fart när det är något kul på gång. Han håller bra kontakt, är störningstålig och lär sig snabbt. Nu ser jag verkligen fram emot barmarksträningen, men den ser ut att vara en bra bit bort även om snösmältningen brukar gå fortare än vad man tror. Tog en bild från "vårt" skoterspår bakom huset i lördags: Svårt att inte jämföra... Det hade jag nog gjort även om Scott varit i livet. Den stora skillnaden mot Scott är att Kryddan har fler lägen än bara 0 och 100. Scott var väldigt intensiv. "Han är ju som en explosion" var det någon som sa när vi tränade. Det är nog en rätt bra sammanfattning av hur han var. Scott sprang till sin säng på kvällen, kastade sig ner och la sig sedan direkt ner och sov. På morgonen var det direkt hopp ur sängen och full rulle. Han var antingen "på" eller "av". Kanske inte det bästa om man har grav HD att leva livet med ständiga rivstarter utan uppvärmning. Frågan är vad som var orsak och verkan...

Tre veckor i nya flocken

Kryddan har varit hos oss i drygt tre veckor idag och allt flyter på. Boris accepterar t o m att Kryddan kommer och lägger sig i närheten av honom utan att han känner att han måste "fly fältet".

Kryddan är verkligen en lättsam valp som inte har hittat på speciellt mycket dumheter (än så länge kanske jag ska tillägga). Kontaktsökande, följsam, lugn, men samtidigt med på noterna när det gäller. En framåt och nyfiken liten kille, som jag hoppas och tror att jag kommer att ha mycket roligt med framöver!

Önskar bara att snön kan tina bort snart, så vi kan börja med utomhusträning. Inte bra för träningen att bara ha skoterspår att följa i skogen...

Idag har vi gjort Rosviks centrum osäkert ;o)

Det har varit en helt underbart solig vårvinterdag idag. Efter en tur med Boris på Rosåns is, gav jag mig ut med Kryddan på en socialiseringspromenad till Rosviks centrum. Han är en framåt och positiv liten parvel, så det gick utan några som helst bekymmer. Vi mötte två mindre hundar som han viftade glatt på svansen åt. När jag lockade litet på honom var de inte intressanta längre, utan han kom direkt och sökte kontakt. Vid Konsum mötte vi ännu en hund, modell stor dobermann den här gången. Samma svansviftande och "lagom" intresse för den andra hunden. Det fanns mycket att titta på i metropolen Rosvik; folk, bilar, skotrar, barnvagnar... Glad och framåt hela tiden, men gissa en som var trött när vi kom hem.

Snart en vecka i nya flocken

Snart har Kryddan varit här i en hel vecka och det känns som att han redan har acklimatiserat sig i sin nya flock. Han är en väldigt behaglig och gosig liten jycke. Mild och följsam, framåt och positiv, men samtidigt inte "på" på ett framfusigt sätt. Kemin verkar stämma bra mellan Boris och Kryddan så här långt, även om Boris nog hade föredragit att slippa ha en jaktcockervalp hängande i hasorna ibland.

Vi har åkt bil ett par gånger redan och det är inga som helst bekymmer. Inte ett pip eller tendens till åksjuka, utan han somnar snällt. Några koppelturer har det blivit och där tror jag också att Yvonne har övat ;o) Vi har så smått börjat med kontakt-, sitt- och inkallningsövningar, men jag försöker ta det lilla lugna. Svårt när man har en rolig hund att jobba med...

Nu är han här!

Äntligen har vi lilla Kryddan här! En positiv och väldigt framåt liten kille, som redan har anpassat sig väldigt bra i sin nya flock. Boris har nog inte hämtat sig från chocken att få en liten jaktcockervalp i huset igen, men ser ändå rätt nöjd ut med tillvaron.

Nu ska jag och Kryddan försöka ta det lilla lugna och lära känna varandra. Tack Yvonne, för att du tagit så väl hand om Kryddan och "fixat och donat" för att göra det möjligt för mig att ta en valp nu. Tack också till dig Marja, som utförde ditt "valptransportuppdrag" med förtjänst ;o)

Väntan, längtan och saknad

Det har snart gått 4 veckor sedan Scott fick somna in. Jag vet att det var helt rätt beslut, men inte lättare för det. Saknaden är stor, men ända sedan jag såg hans röntgenplåtar visste jag att han inte skulle bli någon gammal hund. Många tårar har det blivit, men jag vet att han har det bättre nu.

Nu väntar jag spänt på att få hem lilla Kryddan. 11 mars "smäller det"... Tack än en gång, Yvonne!

Vila i frid, Scott

En krydda i tillvaron

Nu är vi inne på ett nytt år med nya möjligheter! Efter mycket funderande fram och tillbaka är det nu klart att det blir en ny medlem i spanielligan i Rosvik! En liten svart (och vit) jaktcockervalp från kennel Iagos "kryddkull" ska flytta in till oss i mars. Vilken av de två hanarna Muskot och Dragon det blir är inte bestämt ännu. De ser i all fall fina ut båda två. Yvonne ställer upp och behåller valpen tills han är drygt 11 veckor, vilket underlättar mycket för att få det praktiska att fungera. Tack, Yvonne!! Guld värt! :o) Ska bli riktigt kul och spännande med en valp igen, även om omständigheterna hade kunnat vara annorlunda. Har börjat planera för träningen och på hur jag ska lägga upp det. Ska försöka att skynda långsamt eftersom jag tror att man har igen det senare, speciellt med en högtempererad hund. Men kanske ändå sikta på vattenprov och ev grundprov till hösten... Frestande! ;o)

Scott har varit på rehab ett antal gånger nu. Första besöket började med en veterinärundersökning. När veterinären sträckte ut Scotts vänstra ben med den sämsta höften bakåt reagerade han med att gnälla till högt. Det händer aldrig annars att han beklagar sig på något sätt, så bevisligen hade han ont i det läget. Han hade begränsad rörelseförmåga på den sidan också, inte helt förvånande. Än så länge finns det ingen anledning att låta honom somna in, men prognosen kunde vara bättre. Jag kommer att låta honom gå på rehab och göra "hemmaövningar" så långt det är möjligt. Det är inte lätt att balansera mellan att göra det som är bra för hans dåliga höfter och göra det som han tycker är kul och det han behöver få göra för att vara en lycklig jaktcocker. Allt han gör, gör han med intensitet och energi. Något som är helt underbart när man tränar med honom, men för hans usla höfter är det bara destruktivt.

Scotts uppfödare har fått scoringen för höfterna på Scotts mamma: 24/26=50, "moderate dysplasia". Det motsvarar D, gränsfall mot E enligt FCI. Jayne, Scotts uppfödare, kommer att ta Coco ur avel. Jayne bad om ursäkt för att hon inte kollade upp höfterna på Scotts mamma innan parning och var väldigt ledsen för min och Scotts skull. Det är absolut ingenting jag belastar henne för. Det är lätt att vara efterklok och hon gjorde bara vad veterinären rådde henne till och vad som är praxis bland jaktcockeruppfödare i England. Jag var fullt medveten om att det var en risk att köpa en valp efter två oröntgade föräldrar, men samtidigt kunde jag aldrig tänka mig att det skulle bli ett så dåligt resultat efter väl beprövade linjer. Man lär så länge man lever. Jag hoppas bara att uppfödarna i England vaknar upp och inser att HD är något som man måste undersöka och ta hänsyn till i aveln. Törs inte tänka på hur många hundar med D och E höfter som sannolikt går i avel...